cupkaka.blogg.se

Dagen var lördagen den 28 juni 2014.

Vaknade på morgonen vid 08:00 tiden, gick upp och gjorde mig iordning, åt frukost, klockan vart 09:00 och fick då en sammandragning.
Tänkte att det var bara en förvärk som alla andra de senaste veckorna.
10 minuter senare kommer det en sammandragning igen.

Jaja, det är ingenting!
Man vill lixom inte hoppas på att det satt igång då man bara blir besviken när det avtar och inte blir nåt.

Niklas frågar: vad ska vi göra idag?
Jag svarar: Födda barn kanske ( jag är ironisk),för jag börja tröttna på att vara gravid.

Men sammandragningarna fortsätter att komma var 10e minut :/
Nåt är på gång tänker jag för mig själv men vågar inte säga det högt.

 

2 timmar senare har värkarna fortsatt att komma var 10 min så jag ringer mamma och förvarnar då hon skulle agera taxi och barnvakt =)
Sen ringer jag förlossningen och frågar vad dom tycker.
Hon säger att när jag har 3 värkar på 10 min är det dags att åka in.

Mamma gör sig iallafall iordning och kommer hit så hon är på plats när det är dags för nu börjar  värkarna bli värre och tätare.

Mamma kommer hit, lagar lite lunch till resten av familjen ( jag var inte så värst sugen på mat vid det tillfället)
Värkarna börjar bli j***vliga och komma ganska tätt.
3 värkar på 8 min!
Nu åker vi!

Pratar med E på mobilen under hela förmiddagen och hon var nog mer nervös än jag haha <3

Har bara 3-4 värkar på vägen in till Örebro, hoppas på att det verkligen satt igång på riktigt så dom inte skickar hem oss igen.
När vi kommer fram och jag går ur bilen känner jag hur jag vill dö! ( klockan är nu 13.30)
Gör sååå ont att stå upp!

In i hissen och upp till förlossningen.
Bad att få ett rum med badkar med båda rummen var upptagna.
Fan! ( men hade inte hunnit bada iallafall)

Ligger med ctg i 30 min och efter det är jag öppen 4 cm.
Får lustgasen på en gång för det börjar redan bli olidigt jobbigt.

1.5 timme senare bestämmer jag mig för att jag vill ha ryggmärgsbedövningen.
Läkaren kommer ganska snabbt och det här är ju inte roligt.

Man måste sitta ihopkurad som en boll, inte röra sig en cm och värkarna kommer och går samtidigt, 
Han kör in nålen....om och om igen men får inte dit den.
5 gånger stack han mig i ryggen utan att få dit den jäveln!!
(STläkare!!!!!)

Då gav jag upp!!
Jag vill inte ha den!!!!
Får överleva med lustgas.

Ligger och plågas med fruktansvärda värkar ett tag till, går upp på toa och ställer mig sedan vid gåbordet.
Hinner bara stå där några min när jag känner att NUUUU är det faan dags!
Ber Niklas ta bort den jäävla kameran och ringa på klockan!
Jag var såååå arg haha.
Nu är det sån smärta att man tror man ska dö vilken sekund som helst.
minns att jag tänkte: undrar om det är så här det känns att bli torterad till döds.

Bm kommer in och jag får lägga mig ner igen.
Hinner få ett par värkar sen säger hon att nu ser jag bebisen.
Jävlar, nu gick det undan!
Han inte med själv, låg bra och kramphöll i sängkanten och ville dö.

klockan är nu 16.37.
Nu är hon ute!
Teela Maria Karin Brolin.
Våran underbara perfekta lilla flicka.
Men måste erkänna att första gången jag såg henne tycker jag inte hon var fin alls ;P
Liten kladdig, ihoptryckt gris :P haha!
Men efter en stund så var hon naturligtvis den perfektaste lilla bebis man kan få.
(tycker naturigtvis alla mammor om sina barn)
3515 gram och 49 cm lång.

Ligger kvar på bb till dagen efter och åker hem efter läkarbesöket på förmiddagen.

Idag är Teela 9.5 vecka och världens goaste unge <3<3<3

Nu kanske jag skrämt upp alla som inte fått barn men all smärta försvinner så fort den lilla varelsen är ute och det är såå värt det.
Det är en smärta från helvetet men alla känner vi olika.